Piratpartiet

Så här svarade PP

Vi som fått frågor

1. Christian Engström
2. Amelia Andersdotter
3. Anna Troberg
4. Gustav Nipe
5. Mattias Bjärnemalm
6. Rick Falkvinge
7. Deeqo Hussein
8. Nils Agnesson
9. Henrik Brändén
10. Gun Svensson

Har idag två mandat i Europaparlamentet och tillhör parlamentets fjärde största partigrupp, Den gröna gruppen/Europeiska fria alliansen.

I Piratpartiets valmanifest nämns hbtq-frågor uttryckligen. Under rubriken ”Alla har rätt att vara olika” står följande: ”Vi anser att det i hela unionen ska vara förbjudet att diskriminera utifrån sexuell läggning och könsidentitet. Samkönade äktenskap och partnerskap ska tillåtas i hela EU. Fram till dess ska alla EU-länder erkänna äktenskap och partnerskap som ingåtts i annat land.”

Fråga 1. Är du för antagande av ett EU-direktiv om förbud mot diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning inom områdena socialt skydd, utbildning och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster?

Att ha upplevt diskriminering är en alltför vanlig erfarenhet bland hbtq-personer inom EU. I en studie från EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) hade 32 procent av alla homosexuella, bisexuella och transpersoner upplevt diskriminering utanför arbetslivet under det senaste året. Bland enbart transpersoner hade 38 procent upplevt diskriminering utanför arbetslivet under det senaste året.

Trots det finns inget gemensamt skydd inom EU mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet utanför arbetslivet. Homo-, hetero- och bisexuella skyddas av förbud mot diskriminering inom arbetslivet enbart, medan transpersoner skyddas, på ett indirekt och otillräckligt sätt, mot förbud mot diskriminering på grund av kön inom arbetslivet och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

EU-kommissionen presenterade 2008 ett förslag till EU-direktiv om förbud mot diskriminering inom områdena socialt skydd, inklusive social trygghet och hälsovård, utbildning och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som skulle förbjuda diskriminering på grund av ålder, funktionshinder, sexuell läggning och religion eller övertygelse.

I ett flertal EU-länder saknas det idag diskrimineringsskydd på grund av sexuell läggning inom de föreslagna områdena. Direktivet skulle innebära införande av samma diskrimineringsskydd på grund av bland annat sexuell läggning inom hela EU. 2009 antog Europaparlamentet kommissionens förslag till EU-direktiv. För att det ska kunna träda i kraft krävs dock att alla medlemsländer ställer sig bakom det i ministerrådet. Beklagligt nog har denna process, att nå fram till ett beslut i ministerrådet, under de senaste åren blockerats av några medlemsländer.

RFSL anser att grundläggande diskrimineringsskydd på EU-nivå på grund av sexuell läggning och könsidentitet är ett viktigt verktyg för att motverka diskriminering inom EU:s medlemsländer.

Fråga 2. Är du för att den fria rörligheten inom EU för människor utvidgas så att den också fullt ut gäller för samkönade par som ingått äktenskap eller partnerskap?

Fri rörlighet inom EU inte bara för varor, tjänster och kapital, utan också för människor, är en av de grundläggande friheterna inom EU. Den fria rörligheten för människor inom EU är dock inskränkt för den som har en partner av samma kön.

Den som är gift med en EU-medborgare av motsatt kön får följa med och tillerkänns sociala rättigheter när partnern arbetar i ett annat EU-land. Den som är gift eller registrerad partner med en EU-medborgare av samma kön får däremot bara följa med och tillerkänns enbart sociala rättigheter då partnern arbetar i ett annat EU-land som har lagstiftning om registrerat partnerskap eller lagstiftning om könsneutralt äktenskap.

Än mer komplicerat blir det om ett samkönat par tillsammans är föräldrar till ett barn, då gemensamt föräldraskap för två personer av samma kön inte erkänns i flera andra EU-länder, vilket gör att ett barn kan förlora sin ena juridiska förälder vid flytt till annat EU-land.

Följande EU-länder erkänner idag inte ett svenskt gift samkönat par som gifta eller motsvarande: Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien och Slovakien. Att ta med sig en partner av samma kön vid flytt till någon av dessa länder kan därför vara förenat med omfattande och inte sällan oöverstigliga svårigheter.

RFSL anser att den fria rörligheten för människor inom EU ska gälla lika för alla oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.

Fråga 3. Är du för att EU inför gemensam lagstiftning mot homofobisk och transfobisk hets och homofobiska och transfobiska hatbrott?

EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har framfört att gemensam lagstiftning inom EU mot homofobisk hets och homofobiska hatbrott behövs. Detta skulle vara i linje med att det finns ett så kallat ramverksbeslut inom EU om sådan lagstiftning när det gäller rasism och xenofobi. Byrån menar att homofobi uttryckt i form av hets mot folkgrupp eller hatbrott mot enskilda individer ”behöver motarbetas runtom inom EU genom att en minimistandard för effektiv kriminaliserande lagstiftning tillförsäkras”.

Hbtq-personer är en utsatt grupp när det gäller både hets och hatbrott inom hela EU. Enligt en studie från FRA hade över en fjärdedel av alla hbtq-personer inom EU under de senaste fem åren upplevt våld eller hot om våld på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.

Få medlemsänder har lagstiftning som möjliggör straffskärpning för hatbrott på grund av offrets sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Lagstiftning som förbjuder hets på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck saknas också i många medlemsländer.

RFSL anser att hbtq-personer bör skyddas mot hets och hatbrott på EU-nivå genom ett gemensamt förbud mot hets mot folkgrupp och att möjlighet till straffskärpning vid hatbrott finns inom hela EU.

Fråga 4. Är du för att initiativ tas för att transpersoner ska få möjlighet att ändra juridisk könstillhörighet och namn inom hela EU?

Den rättsliga situationen för transpersoner skiljer sig mycket åt mellan olika EU-länder. I långt ifrån alla EU-länder kan exempelvis transpersoner inom ramen för en allmän sjukförsäkring genomgå könskorrigerande behandlingar. Det är inte heller i alla EU-länder som det är möjligt att erhålla en ändring av sin juridiska könstillhörighet eller få en ändring av sitt förnamn till ett namn som stämmer överens med könsidentiteten.

I vissa länder åtföljs en möjlighet att ändra juridisk könstillhörighet med ovidkommande krav om att personen måste vara ogift eller steril. Diskrimineringen mot transpersoner är omfattande, med följd att våld mot transpersoner är vanligt förekommande och svårigheterna för transpersoner att komma in på arbetsmarknaden är stora.

EU har hittills inte tagit några egentliga initiativ alls för att motverka diskrimineringen av transpersoner och förbättra situationen inom medlemsländerna för transpersoner. Det förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av kön som finns inom EU täcker dock även de transpersoner som genomgått eller är på väg att genomgå könskorrigering.

RFSL anser att transpersoner måste tillförsäkras rätten att ändra juridisk könstillhörighet, utan uppställande av ovidkommande krav, samt ändra sitt namn till ett som överensstämmer med könsidentiteten inom hela EU.

Fråga 5. Är du för att EU arbetar aktivt och strategiskt för upprätthållande av respekten för hbtq-personers mänskliga rättigheter runt om i världen?

Under de senaste åren har EU utvecklat nya instrument för att arbeta aktivt med att stärka respekten för hbtq-personers mänskliga rättigheter i världen. 2013 antogs riktlinjer i ministerrådet för arbetet med att stärka och skydda hbtq-personers mänskliga rättigheter. Hbtq-personers mänskliga rättigheter nämns också uttryckligen i EU:s strategiska ramverk och åtgärdsplan kring mänskliga rättigheter och demokrati, med målsättningar kring att ingå samarbeten med tredje land och att försöka uppnå konkreta åtaganden på området i internationella fora såsom FN och OSSE.

Europaparlamentet och kommissionen reagerar regelbundet när hbtq-personers grundläggande mänskliga rättigheter hotas och kränks runtom i världen. Därutöver ingår uttryckliga krav på respekt för hbtq-personers mänskliga rättigheter i medlemskapsförhandlingar med EU:s ansökarländer. För att dessa grunder för en sammanhållen strategi för att verka för hbtq-personers mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta utvecklas, krävs att EU systematiskt använder sig av de framtagna redskapen i sina diplomatiska kontakter och vid ingående av avtal med andra länder.

Påverkan måste ske på ett sätt som anses mest strategiskt för att få länder att upphöra med kränkningar av hbtq-personers mänskliga rättigheter,

Det krävs också att en systematisk övervakning sker kring efterlevandet av skyddet för mänskliga rättigheter och införandet av diskrimineringsskydd i EU:s ansökarländer under alla faser av medlemskapsförhandlingarna.

RFSL anser att EU måste vara en pådrivande kraft i världen för förverkligandet av hbtq-personers mänskliga rättigheter.

Fråga 6. Är du för antagande av en handlingsplan inom EU för mänskliga rättigheter vilken ställer upp krav på medlemsländerna som kan leda till kännbara åtgärder om de inte uppfylls?

Under de senaste åren har det i några EU-länder (varav Litauen utgör ett tydligt exempel) lagts fram lagförslag med syfte att begränsa yttrandefriheten kring frågor om sexuell läggning och könsidentitet. Även försök att begränsa mötesfriheten för hbtq-personer har förekommit. Dessa initiativ åtföljs inte sällan av förslag om att anta regelverk som exkluderar hbtq-personers familjebildning från juridiskt erkännande.

Även om EU, i form av företrädelsevis kommissionen och parlamentet, reagerar i fall då de ser att EU:s grundläggande värden om mänskliga rättigheter hotas i ett medlemsland har EU ont och verksamma instrument för att förhindra ett medlemsland från att bryta mot EU:s grundläggande värderingar.

Under den kommande mandatperioden innebär EU:s pågående ratificering av Europakonventionen om mänskliga rättigheter ett tillfälle för EU att genomföra en övergripande och reviderande genomgång av EU:s lagstiftning och policies för mänskliga rättigheter. En sådan genomgång bör leda till en handlingsplan för mänskliga rättigheter, där minimikrav och riktmärken ställs upp för medlemsländerna och där underlåtenhet att efterleva kraven leder till kännbara sanktioner.

RFSL anser att EU behöver anta en intern handlingsplan för mänskliga rättigheter och utifrån den skapa en mekanism som möjliggör för EU att reagera på ett kraftfullt och effektivt sätt vid förekomst av brott mot mänskliga rättigheter i medlemsländerna.

Amelia Andersdotter

1. Möjligen/inte tagit ställning. I många fall rör sig sådana här frågor om ett omfattande socialt arbete med människor i de länder man vill påverka. Det är svårt att se hur man kan öka toleransen genom att bulta in tolerans från Bryssel mot medlemsländerna. En allmän förpliktelse att inte diskriminera på grund av sexuell läggning har ju medlemsländerna redan godkänt genom att skriva under Unionens stadga för mänskliga rättigheter (artikel 21). Men det är svårt att stifta lagar mot folkviljan. De stora framgångar man hade i Sverige på 1970-talet föregicks av omfattande kampanjer och en ändring av samhällsklimatet. I Polen har man alldeles nyligen, som jag förstår, kopplat bort finansieringen av katolska kyrkan från staten. Även om det kan tyckas vara ett litet steg, kommer det säkert ha stor inverkan på Polens lagstiftning för HBTQ-frågor på sikt.

2. Möjligen/inte tagit ställning. Hänvisar till föregående fråga.

3. Möjligen/inte tagit ställning. Jag är över lag skeptisk till antihetslagar: hur kan man straffa folk till att förhålla sig på ett klokare sätt till saker?

Jag är inte heller övertygad om att EU alltför mycket ska bestämma om straffrättsliga saker. Hatbrott är inte rationellt överlagda brott på det sätt att strängare straff avskräcker. Lägre straffskalor och väldigt konsekvent bestraffning av våldsbrott borde vara mer ”effektivt” för att minska våld, men kräver då omfattande utbildningsåtgärder inom EU-ländernas polisstyrkor (tror jag) om olika sorters våldsbrott och olika sorters hat.

4. Möjligen/inte tagit ställning. Jag hänvisar till mitt svar på fråga 1. Jag är i allmänhet för att den här rätten finns, och ser det som självklart. Många andra jag har träffat är kanske inte ens för aborträttigheter för kvinnor eller rätten till skilsmässa, eller tror att män och kvinnor har av naturen förutbestämt olika uppgifter i livet. Jag har svårt att se att de personerna skulle ändra sig av att kommissionen kunde dela ut t ex böter till medlemsländernas regeringar (vilket är den sanktionsform som finns att tillgå när medlemsländer inte uppfyller förpliktelser enligt direktiv).

5. Ja, Kommissionen bör verka för att alla människors rättigheter upprätthålls, inuti Unionen och utanför Unionen. Tyvärr är vi inte alltid så bra på att göra det ens när det gäller väldigt tydliga förhållanden mellan makthavare-medborgare (yttrandefrihet, privatliv, osv). En eventuell strategi för unionen att ta i beaktande vore att i alla fall ta tag i de icke-gruppsanknutna frågorna på ett effektivt och konsekvent sätt. (mediafrihet, mediapluralism, yttrandefrihet är väldigt allmänna rättigheter som också är förutsättning för många andra rättigheter – i privatlivssammanhang har vi eventuellt sett lite rörelser i rätt riktning).

6. Ja, Beroende på vad planen innehåller, så klart. Jag tror att det är viktigt att man ser till att sådana handlingsplaner inte blir en sorts toppstyrd moral som människor sedan känner sig undanskuffade av. Tolerans är någonting som behöver byggas varaktigt nerifrån, men med bra politiska förebilder.

Fortsätt jobba som ni gör, så hinner nog världen så småningom ikapp :-)

Anna Troberg

1. Ja

2. Ja

3. Ja

4. Ja

5. Ja

6. Ja

Stort tack till RFSL för ert arbete för mig och andra hbtq-personer runt om i Europa! :-)

Mattias Bjärnemalm

1. Ja

2. Ja

3. Ja. Jag är för ett direktiv på området men tveksam till att införa en straffrättslig förordning då straffrätten inom medlemsländerna är väldigt olik i dagsläget och det därför svårligen går att införa en identisk straffrättslig lagstiftning

4. Ja

5. Ja

6. Ja

Rick Falkvinge

1. Ja, I privata affärsuppgörelser kan det förstås vara svårt att visa att det varit sexuell läggning som legat till grund för ett nekat avtal eller liknande. Men med tanke på att det förekommit att t.ex. homosexuella avvisats från restauranger och liknande, är detta absolut en viktig fråga.

Men lika viktigt som att det är en viktig fråga är också att det är en fråga om mänskliga rättigheter, och därmed en fråga som hör hemma på EU-nivå.

För kännedom är jag själv polyamorös, för övrigt, och därmed nekad av lagen att ordna mitt liv på det sätt som faller mig naturligt.

2. Ja, Det är en självklarhet att vuxna människor ska vara fria att organisera sitt liv i vilka former av frivilliga partnerskap som de så önskar, och att statsbildningar ska respektera en sådan önskan. Det ska inte bara vara könsneutralt, utan också antalsneutralt.

3. Nej, Det finns tre aspekter av den här frågan.

Det första är att alla former av hatbrott på grund av sexuell läggning är avskyvärda och bör och ska bekämpas med det effektivaste tillgängliga medlet (vilket inte nödvändigtvis behöver vara straffrätt).

Det andra är att ”hets”, som hatbrotten klumpas ihop med i frågan, är något helt annat än hatbrott. All erfarenhet från nätet visar att det är kontraproduktivt att förbjuda dåliga åsikter att över huvud taget yttras (oaktat det grova ingrepp det utgör i yttrandefriheten); för att bli av med dåliga åsikter har det visat sig vara mycket effektivare att kontra dem med BRA åsikter varhelst de dyker upp.

Men tredje och viktigast är att straffrätt ligger på nationell nivå. Att ge EU kompetens att besluta om straffrätt (”hatbrott”) vore en GIGANTISK maktförflyttning från medlemsstaterna till EU-nivå som i dagsläget, med ett svårt odemokratiskt EU, vore helt oacceptabel.

4. Ja, I förlängningen anser jag att konceptet ”juridisk könstillhörighet” helt ska avskaffas. Enda syftet med att ha ett register över något sådant är att kunna göra en illegitim åtskillnad på människor från statsbildningens sida.

Att välja sitt eget namn är oerhört viktigt i termer av identitetspolitik (som är mycket, mycket större än bara könsidentitetsfrågor).

5. Ja, EU arbetar kontinuerligt och aktivt med mänskliga rättigheter och att sprida koncepten och förståelsen utanför sina egna gränser.

Att bryta ut ”HBTQ-personers mänskliga rättigheter” till ett eget koncept är kontraproduktivt. Det är mänskliga rättigheter, varken mer eller mindre. Man är människa oavsett identitet och sexuell läggning.

6. Ja, Detta finns redan. ECHR nämns som tydligt exempel. Problemet är mer att man inte bryr sig om handlingsplanerna i tillräcklig grad.

Jag är polyamorös. Jag är personligen ganska besvärad av den monoamorösa normen som finns precis överallt, och skulle gärna se att RFSL arbetade mer för att synliggöra att alla inte är stöpta i samma form även på detta område, som man gjort på andra.

(Detta är mer en personlig reflektion än något annat.)

Rick

Henrik Brändén

1. Ja

2. Ja

3. Ja

4. Ja

5. Ja

6. Ja

Gun Svensson

1. Möjligen/inte tagit ställning. Artikel 21 om diskriminering i stadgan säger i princip inte mer än Artikel 14 i Europakonventionen, men den är lite tydligare skriven eftersom den uttryckligen nämner sexuell läggning:
Artikel 21
Icke-diskriminering
1. All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden.

2. Möjligen/inte tagit ställning. Förstår problematiken och har funderat en del över hur man kan gå tillväga för att gynna en förändring. Det är inte alltid klokast att drämma lagparagrafer i huvudet på den som inget förstår och dessutom tycker att detta är något som varje land själva borde få bestämma. Jag vill detsamma som ni, men funderar över bästa tillvägagångssätt. Finns det ingen EU-organisation för hbtq-personer som kan hjälpa till och jobba direkt gentemot respektive land? Och vilka möjligheter finns att Svenska kyrkan kan påverka inom Europas kristna samfund?

3. Möjligen/inte tagit ställning. Är det bara i Sverige som man tror på möjlighet till förändring med hjälp av folkbildning? Val av metod om man vill nå målet är viktigt så att man inte binder ris åt egen rygg, genom att motståndet blir ännu mer styvnackat på grund av att propåer kommer från överstatligt håll.

4. Möjligen/inte tagit ställning. Se föregående svar.

5. Möjligen/inte tagit ställning. Se föregående svar.

6. Möjligen/inte tagit ställning. Sanktionsmöjligheter när medlemsländer inte lever upp till stadgan måste i så fall gälla samtliga diskrimineringsgrunder.

Imponerad av ert engagemang, även om jag kan känna tveksamhet gentemot överstatliga propåer. Jag tror mer på mellanfolkligt arbete med stöd av Europakonventionen och Stadgan för att ge människor en möjlighet att komma över sin fobi. Denna rädsla för allt som är främmande ligger nedärvt i amygdalan d v s reptilhjärnan och har sedan urminnes tid hjälpt människan att vara på sin vakt tills man fått möjlighet att övertyga sig om att somligt alls inte är farligt.

Hatbrott är inte rationellt överlagda brott på det sätt att strängare straff avskräcker.

—Amelia Andersdotter

I förlängningen anser jag att konceptet ”juridisk könstillhörighet” helt ska avskaffas. Enda syftet med att ha ett register över något sådant är att kunna göra en illegitim åtskillnad på människor från statsbildningens sida.

—Rick Falkvinge

Förstår problematiken och har funderat en del över hur man kan gå tillväga för att gynna en förändring. Det är inte alltid klokast att drämma lagparagrafer i huvudet på den som inget förstår och dessutom tycker att detta är något som varje land själva borde få bestämma. Jag vill detsamma som ni, men funderar över bästa tillvägagångssätt.

—Gun Svensson